Så sant som det är sagt...

-"Sorg klarar jag av" sa alkisen när han kom nykter till begravningen -"det är ledan jag inte står ut med..."

Att älska någon

Jag är jättefull. Ö och jag är ute och reser. Han har försökt förklara för mig hela kvällen vad han vill och känner för mig, själv är jag mer inne på spriten. Till slut inser Ö att jag har fått lite väl mycket att dricka. Han försöker övertala mig att gå hem till hotellet. Jag vägrar. Ö lyfter till slut upp mig som en säck potatis över axeln och bär mig hem. Jag tjoar och tjimmar och vinkar till människor, till slut håller Ö endast tag i mina fötter eftersom jag vägrar att vara still. På hotellet försöker Ö tala med mig igen. Jag svarar med att klä av mig naken, ställa mig i sängen och skrika - I LOVE YOU! Sedan trillar jag baklänges och somnar. I sommar gifter sig Ö. Men inte med mig. Konstigt!


En slags hämnd

Jag sitter i badkaret med min dåvarande pojkvän B. Han maler på om sin "allra bästa tjejkompis". Hon var så jävla världsabäst på allt så man undrade vad han skulle med mig till. Jag ville fråga honom om hon var bra på att suga också kanske? Men jag avstod och försökte istället vända samtalet över till något annat trevligare. Men inte då, det skulle tjatas vidare om P och hennes underbara personlighet. Till slut börjar vi bråka såklart. B säger något riktigt otrevligt till mig. Isället för att skrika något elakt till B sitter jag kvar i badkaret, tar ett djupt andetag och...kissar. Sedan ställer jag mig upp, tar en dusch och torkar mig med en handduk. B säger
- Jag sitter kvar ett tag i badkaret.
Gör du det säger jag.

Lycklig?

X kommer hem till mig för första gången. Jag är vid den här tidpunkten ännu inte galet kär i honom utan tycker mest att han är en man som ska förgylla min sommar på diverse spännande sätt ...
Efter ett tag inleds det sedvanliga hånglet. Helt plötsligt stannar X upp, ser mig djupt  i ögonen och säger:

- Är du lycklig nu?

VAD, jag frågar VAD, svarar man på det?

Ja här ligger jag och hånglar med en gift snubbe och det måste ju vara höjden av lycka? Eller?? Definitionen av lycka är olika för oss alla får man anta.

C kör bil (ska C verkligen köra bil?)

Det är sen och mörk kväll. C är på väg hem från B´s jobb.
C tittar efter påfarten till essingeleden.
C tror att hon ser påfarten till essingeleden och svänger av.

Men något känns fel. Innan katastrofen är ett faktum lyckas C inse att det faktiskt inte är påfarten till essingeleden hon kört upp på, utan avfarten...

C lyckas vända sin lilla smidiga bil (en 945) och obermärkt smyga sig upp på den riktiga påfarten till essingeleden.

C gillar att gå mot strömmen, på så många olika sätt.

Tuta och kör

C och B har bestämt sig för att åka och bada. Det är det fler som har denna sommardag. På den överfulla parkeringen försöker en stackars kvinna backa in en skåpbil på en parkeringsplats. Det tar tid och till slut brister både C och B´s tålamod.
C - Men va fan kör någon gång då!
B - Köör!
C - Men köööööööööörr!
C och B i kör - Men köööööööör ditt jävla CP!

Ibland är det svårt att tro att vi faktiskt är vuxna.