Otroligt men sant
Plötsligt, så händer det. En situation som lika gärna skulle kunna vara hämtad ur en komedi. Denna händelse utspelar sig i maj 2008, person- och ortsnamn har, för allas välbefinnande, ersatts med bokstaven X.
B, redlöst full, har efter en blöt natt ute med arbetskamraterna raglat vidare ensam till Sturecompagniet, där hon står och svajar i kön i väntan på att komma in. En kille som står i kön kommer fram och frågar om han kan gå in med henne, eftersom han kommer ha lättare att bli insläppt om han står i sällskap med en tjej. B sluddrar fram ett ja och de väntar. Efter ett par minuter frågar vakten om de verkligen vill gå in, eftersom klockan är kvart i tre och stället stänger tre. B och den nyfunne vännen kliver därför ur kön och B tänder en cigarett. Killen står bredvid och glor och B frågar därför om han vill ha en cigg. Han svarar ja och de börjar småprata.
Killen -Har du dina polare där inne?
B -Ja, du också?
Killen-Japp.
B -Är du skåning?
Killen -Jao
B -Jag kände en kille som bodde i skåne för länge sen
Killen -Jag bor i Malmö
B -Jaså. Den här killen kom från en lite håla utanför Ystad som heter X
Killen -Jag kommer från X
B (fokuserar blicken) - Vad heter du?
Killen -Jag heter X
B - Vad heter du i efternamn?
Killen -X
B -Du, känner du igen mig?
Killen -Neeej....
B -Vi träffades på Gran Canaria -97. Du ringde aldrig.